Märklig tanke…

Ojdå. Här satt jag och njöt av vår nya internetuppkoppling när det plötsligt slog mig att det faktiskt är söndag idag. Sist lovade jag som sagt att blogga på såväl söndagar som onsdagar, och det löftet ämnar jag följa. Men då gäller det också att hitta något vettigt att skriva om. Hmm… (kollar DN, Metro, osv.)

Jo, just det. Nästa vecka är det fem år sedan den så omhuldade utrikespolitikern Anna Lindh mördades på NK i Stockholm. Den dagen har etsat sig fast i mitt minne, och även om jag på den tiden inte kunde skilja på rött och blått när det gällde politik, så hade Anna Lindh en lyskraft som kunde förvandla politiska frågor till någonting intressant, till och med för den sjätteklassare som jag var då.

Den 11 september 2003 var jag i skolan. I taket ovanför trappuppgången hade man monterat en TV, ur vilken SVT:s extra nyhetssändningar strömmade under dagen. Media hävdade då att Anna Lindhs tillstånd var stabilt för stunden och att hon troligen skulle överleva. Men så var icke fallet. Senare under natten avled hon av sina skador, och det var med tårar i ögonen som lärarna meddelade detta för oss elever dagen därpå.

När jag besökte Tromsø året innan passerade jag faktiskt Anna Lindh på flygplatsen. Då såg hon så levande ut, och nu är hon borta. Märkligt tanke.

Ny regel

Jag är ledsen att bloggen har stått stilla de senaste dagarna. Tydligt är att vintern nalkas och det verkar som om min inspiration sjunker med temperaturen i luften. Först nu i skrivande stund slår det mig att jag inte har skrivit någonting i bloggen sedan skolan började för snart två veckor sedan. Ibland kommer flera veckor långa perioder under vilka jag inte lyckas skriva ett dugg i bloggen. Det är som om en våg av besvikelse översköljer mig de gånger jag loggar in på bloggen och noterar att datumet för senaste inlägget är två veckor gammalt – som nu.

Jag har fått en idé. Fortsättningsvis tänker jag tvinga mig själv att blogga två dagar i veckan – på söndagar och torsdagar – för att hålla bloggen i stadig drift. Jag har valt att blogga på söndagar av den anledningen att jag, som så många andra, är ledig då. Skälet till att jag dessutom valt att blogga på torsdagar är att jag slutar skolan mycket tidigt då, närmare bestämt vid halv tolv.

Varje söndag och torsdag måste alltså ett inlägg skrivas i bloggen med deadline klockan tolv – dvs innan söndag blir måndag och torsdag blir fredag. Om jag mot all förmodan skulle misslyckas med detta måste jag ha en jäkligt bra förklaring att komma med, exempelvis att skolan hindrat mig från att blogga. Annars måste jag skriva ett extra långt inlägg dagen efter, vilket är ett ohyggligt hårt straff för en skribent som genomlider skrivkramp.

Söndagsförmiddag

¡Hola mis amigos! ¿Cómo estáis hoy?

Ursäkta den annorlunda inledningen. Den är skriven på spanska som ni kanske ser. Om ni frågar er varför, så är mitt svar att jag måste repetera inför skolan, som för övrigt börjar imorgon.

Spännande, men samtidigt nervöst. På diverse internetforum florerar nämligen skrämmande rykten om IB. En del menar att det är en hård linje, där tjugo sidor långa uppsatser och läxläsning in på småtimmarna hör till vardagen. Andra menar emellertid att detta är rykten utan sanningshalt. Personligen tror jag att arbetsbördan till stor del beror på vilka ämnen man väljer. Physics SL är onekligen jobbigare än Sp Ab Initio SL, vilket på ren svenska betyder att vissa ämnen är mer lätthanterliga än andra. I vilket fall som helst har jag på känn att jag har valt rätt ämnen.

Så hur ser resten av dagen ut för min del då? Tja, mycket är fortfarande oklart. Det jag vet är att jag planerar att köra en löprunda fram emot fem, vilket skulle öka mina chanser att somna i god tid ikväll. Bortsett från det måste jag dessutom köpa vax.

¡Adiós!

Ryskt tillbakadragande från Georgien.

Hurra hurra! Nu verkar det som om man från rysk sida valt att inleda ett tillbakadragande från Georgien. Det vore tvivelsutan ett stort steg på vägen till fortsatt östeuropisk stabilitet. Icke desto mindre tyder mycket på att det inte rör sig om ett fullskaligt tillbakadragande, i och med att Ryssland enligt vissa uppgifter ämnar behålla sina trupper i sydossetiska huvudstaden Tschinvali. Om Putin kommer att låta handling åtfölja orden gällande ett tillbakadragande är således omöjligt att avgöra i detta tidiga skede. Löften från denne före detta KGB-officer tenderar ofta att övergå i lögner, varför man skall akta sig för att sätta sin tro till honom.

Jag vill ta tillfället i akt att tipsa er om en intervju med Jonas Hassen Khemiri som sändes av SVT igår. Den finns på såväl YouTube som SVT:s hemsida. Om du är intresserad föreslår jag att du ser den på svt.se, av den anledningen att SVT:s bildkvalitet överträffar YouTubes, vilket förvisso sänker uppkopplingshastigheten. Jonas Hassen Khemiri är enligt min mening en av Sveriges duktigaste författare, tillika en av de mest fantasifulla. Ur språklig synvinkel skriver Khemiri alldeles utomordentligt. I ”Montecore – en unik tiger” varvas dolda meddelanden med finurliga formuleringar som ”tidens tand hade mumsat en festlig frukost på hans exteriör”, vilket resulterar i ett med mina mått mätt litterärt mästerverk. Att man kan läsa Khemiris böcker på så många olika plan är fascinerande, vilket han också påpekar i SVT-intervjun.

Skolan nalkas…

Jag såg nyss ett från Kina direktsänt Debatt med Janne Josefsson i spetsen. Frågor rörande ämnen som demokrati, mänskliga rättigheter och mycket mer, ställdes direkt till en panel bestående av kinesiska medborgare, som själva fick möjligheten att ge luft åt sina egna tankar om alla de påståenden som förekommit i ryktesfloran kring Kina. Således bidrog kvällens Debatt till att ge en nyanserad bild av den kinesiska regimen, åtminstone för min egen del.

Hur som helst. Idag är det torsdag och alltså inte långt kvar till dess att skolan börjar. Som alltid är jag ömsom positiv och ömsom negativ inför det som väntar, eftersom skolan i vissa avseenden är trevlig, men i andra avseenden tråkig, i jämförelse med ett sommarlov. Det trevliga består i att träffa kompisarna igen, medan det tråkiga består i den stress som skolan faktiskt medför. Plötsligt får man korta ned på fritidstimmarna till förmån för mer läxor. Nåja. Det ska bli skönt att komma in i någon form av rutin; när det gäller det är det ingen ordning överhuvudtaget under sommarlovet.

Syftet med min blogg – vad är det?

Syftet med min blogg är måhända en aning otydligt. Således ämnar jag medelst detta inlägg släta ut de frågetecken som möjligen har uppstått gällande min blogg.

Värt och viktigt att lyfta fram är att det finns två syften med min blogg, varav det ena möjligen går stick i stäv med de syften som andra skribenter har med sina bloggar.

Det främsta skälet att jag bloggar är nämligen att jag ständigt aspirerar på att vässa mina språkkunskaper. Språk har så länge jag kan minnas fascinerat mig, och av någon obekant anledning har det alltid funnits en drivkraft inom mig att upptäcka nya metoder att bruka språket. För mig handlar det om att kunna förmedla tankar på så vis att läsaren utan svårigheter får grepp om exakt det man vill komma fram till.

Nästa skäl är mycket enkelt och delas nog av de flesta bloggare. Det har att göra med allas vårt behov av att släppa ut de tankar som ständigt och jämt ligger och maler i våra bakhuvuden. I likhet med magen är huvudet inget stort tomrum som kan proppas fullt av saker i all oändlighet. I sinom tid måste allting ut. Som ändtarmen är för magen, är bloggen för mitt huvud, om du ursäktar min vulgaritet.

Emellanåt slår det mig hur få av alla dessa bloggar som i egentlig mening kan betraktas som välskrivna. Visserligen finns en del bloggar som är alldeles fantastiska ur språklig synvinkel, men av egna erfarenheter verkar de belysa genomgående samhällsfrågor. Följaktligen är ett av målen med mitt skrivande att skapa en blogg som behandlar såväl personliga som samhälleliga frågor, men som samtidigt förblir välskriven och vass från ett språkligt perspektiv. Det är målet – att såväl svårtflörtade fjortisar som kritiska politikernördar och konservativa svenskalärare skall kunna samlas runt denna blogg och läsa den med stort nöje. (Okej, stryk fjortisar – sådana människor har jag inte mycket till övers för.) Det skall emellertid inte glömmas att jag först och främst skriver för mig själv. Om en massa människor sedan läser, kanske till på köpet gillar, bloggen får det allenast betraktas som ett plus.

Hittills har jag visserligen inte behandlat politiska ämnen i den utsträckning jag verkligen vill. Jag har inget egentligt svar på varför är det förhåller sig så, möjligen vågar jag inte basunera ut mina åsikter om världsliga frågor i rädsla för att någon superinsatt samhällsvetare skall rikta udden mot mig och hugga till. Inte desto mindre betraktar jag mig själv som en tämligen allmänbildad person, och jag är övertygad om att jag har större kunskaper när det gäller politik än en lejonpart av dagens ungdomar. Men trots det känner jag mig för liten för att uttala mig om världen. Till råga på allt har jag under lång tid befunnit mig i ett tillstånd av ideologisk förvirring. När jag först blev politiskt intresserad var jag nämligen till en början socialdemokrat. Därefter blev jag moderat. Sedan blev jag åter socialdemokrat, innan jag slutligen anslöt mig till liberalismen (då kan ni säkert räkna ut vilket parti jag röstar på).

Men vänta ni bara tills jag har slutfört IB. Då jävlar ska ni få se på knivskarpa analyser från min sida, det vill jag lova!

Cash is king.

Nu när jag äntligen har avklarat denna sommars arbete och snart får min lön för mödan, slår det mig att jag inte har någon aning om vad jag skall offra mina surt förvärvade finanser på. Visst, det finns en del lockande saker som skulle smaka bra att ha. Till det hör exempelvis en longboard. Men även om min impuls att köpa en longboard leder till handling, kommer alltjämt flera tusen kronor ligga kvar och ruttna på kontot i väntan på att bli spenderade. Dessa pengar måste också avsättas åt någonting – frågan är bara vad?

Vid närmare eftertanke slås jag av hur lustigt allt det här låter. I klartext handlar mitt problem om att jag inte kommer på vad jag ska lägga min pengar på, vilket förargar mig. Där har vi ett skolexempel på i-landsproblem!

Det självklara valet vore alltså att spara pengarna. Men sanningen är ju att spara pengar är så oerhört tråkigt gentemot att slösa dem. Det tycker i alla fall jag, och jag är medveten om att många inte delar min åsikt. Det gäller framför allt sådana människor som brukar kallas ekonomiska.

Dagens läxa lyder därför enligt följande: Pengar gör dig inte lycklig.

Men trots att ovanstående ordspråk är vida accepterad hypotes, vägrar jag för egen del svälja den. Jag tror att pengar kan göra dig lycklig, men att kärlek är dess nödvändiga förutsättning.

Förstår ni vart jag försöker komma? Eller tycker ni kanske att jag pratar i nattmössan? Ibland tycker jag nästan det själv. J

Rubriktorka

Denna dag har jag befunnit mig huvudsakligen på två platser. Den ena platsen var datorn, där jag – hör och häpna – faktiskt gjorde något berikande för en gångs skull genom att läsa en bok! Den andra var TV:n, där jag såg på Oprr… eh, vänta… hehe… Okej då, det är lika bra att erkänna – jag tittar på Oprah Winfrey. J Vid närmare eftertanke är det ju ett bra tv-program, särskilt i kombination med en kopp kaffe och lite bullar.

Just det, jag kanske borde redogöra för vilken bok jag läser på datorn. Det är alltså en ebook som man läser på datorn och den heter Snuff (den finns också i genuin bokform). Boken är skriven av Chuck Palahniuk och språket är engelska (den finns inte på svenska än så länge, och troligtvis kommer den inte heller att bli översatt). Tilläggas kan att Chuck också är mannen bakom Fight Club (ja, det var en bok innan rättigheterna köptes och Brad Pitt i sällskap med Edward Norton kunde förvandla den till en av världens kanske tuffaste filmer.) Fight Club är för övrigt den enda Chuck Palahniuk-boken som blivit översatt till svenska, vilket rimligtvis hänger ihop med filmsuccén. Snuff är en helt sjuk bok där författaren balanserar på den trådsmala gränsen mellan galenskap och genialitet. Att döma av det jag hittills läst av boken lutar det emellertid åt det senare.

Jag måste bara tipsa er om novellen ”Guts” som finns att läsa på Chucks hemsida: http://chuckpalahniuk.net/features/shorts/guts

Det är en novell som talar sitt tydliga språk och visar att Chuck Palahniuk spelar i en klass för sig. Jag vill även ta tillfället i akt att rekommendera er att söka efter Guts + Chuck Palahniuk på YouTube, då författarens egna högläsningar är oemotståndliga! ”Everybody’s responsible for their own well-being” bör däremot framhållas.

Det slår mig att jag faktiskt har lyckats avverka en hel del litterära verk denna sommar. Och det är tur det, med tanke på att Swedish A1-kursen (HL) med all sannolikhet kommer att vara krävande. Men det känns ändå som att jag har det under kontroll.

Bortsett från detta har nog inte så mycket annat av vikt hänt under dagen.

Det slog mig nyss att jag vill ha fekke mer än allting annat, och det fortast möjligt!!! Ge mig, ge mig, ge mig!

Medan mörka moln hopas över Kaukasus

Idag är det söndag och därmed återstår ungefär två veckor av sommarlovet. Vad dessa två veckor skall ägnas åt vet jag inte i dagsläget. Jag förmodar att jag i alla händelser stannar hemma. Sommaren har ju inte precis varit händelselös, så på det viset kan det vara skönt att varva ner ett par veckor på hemmaplan innan skolan tar sin början.

Därför slappar jag just nu och ägnar mig åt sådant som är fullkomligt olämpligt att ägna sig åt när skolan väl sätter igång, nämligen datorspel! Jag lirar ett tämligen uråldrigt spel, Project IGI heter det, där spelaren åtar sig rollen som en välutbildad agent (läs: mördarmaskin) som får i uppdrag att med alla till buds stående medel gripa en rysk storskurk. Till det kommer självfallet bomber, granater, blod och annat av intresse. Jag drar mig till minnes att jag och en mycket god vän under en period av vår barndom spelade just detta datorspel ideligen. Således är det med ett stråk av nostalgi som jag utforskar varje vinkel och vrå av de banor som spelet består av.

Apropå bomber och granater – det är krig i Georgien! Aj aj aj… Jag hoppas innerligt att konflikten bringas till en lösning fortast möjligt. Av allt att döma är bollen på ryssarnas planhalva. Deras anseende är redan fläckat då mycket av ansvaret för den upptrappade konflikten vilar tungt på deras axlar.

Det finns all anledning att dryfta frågan igen vid ett senare tillfälle här i bloggen. Situationen i och omkring Kaukasus är synbarligen mycket eldfängd; vi kan tala om en krutdurk som riskerar att explodera när som helst, om den nu inte redan har gjort det, vill säga. Mycket tyder dessvärre på att så är fallet.

Kom över den här SvD-artikeln nyss: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1259667.svd. Den påvisar hur lätt det är att missbedöma situationen på Balkan. Kosovos självständighetsförklaring tycks nämligen vara ett av skälen varför delar av Georgien försöker göra detsamma.

Förresten, jag har startat en ny blogg som i ett avseende är helt olik denna. På den nya bloggen tillgriper jag nämligen inte det svenska, utan det engelska, språket som instrument för att framföra mina tankar. Varför begränsa sig till svenskan när man genom det engelska språket kan nå ut till betydligt fler människor? Dessutom sker all undervisning i min klass på engelska (utom svenskalektioner, förstås (duh?)), vilket gör att jag vid det här laget upplever det språket som alldeles naturligt.

Den bloggen hittar du på yakrusux.wordpress.com.

Klockan är tolv just nu och kanske har det för min del blivit dags för en kopp te?

Lägesrapport.

Nu är jag hemma och åter tillbaka i bloggvärlden. Den senaste veckan har jag tillbringat i Falkenberg där jag har sommarstuga. I år var vädret där nere alldeles underbart, mestadels soligt och vindstilla, och således avsattes där åtskilliga timmar åt bad, minigolf och framför allt mjukglass! Det är helt otroligt hur de svenska somrarna skiljer sig från varandra. Förra sommaren i Falkenberg regnade det konstant och de sedvanliga möjligheterna att bada och sola var som bortblåsta. Det här året var emellertid vädergudarna desto gladare och vädret som sagt oklanderligt.

Det säger en del om den svenska sommaren och dess nyckfullhet.

Det är väl knappast troligt, men kanske är någon där ute full av förundran över hur Thåström-/Kentkonserten var. Jag är, vilket jag framhållit förut, inget större fan av vare sig Thåström eller Kent, men i ärlighetens namn var konserten faktiskt mer än bara okej – den var till och med bra! Från Thåströms sida är ”Du ska va’ president” en självklar favoriten, medan ”Ingenting” är motsvarande från Kents sida.

Vad de återstående dagarna av sommarlovet beträffar så kommer jag att tillbringa dem här hemma. Jag jobbade idag och tänker också fortsätta med det ett tag till. Skolan börjar för övrigt först den 25e augusti!

Denna dag har alltså ägnats huvudsakligen åt arbete. När jag kom hem vid femtiden knöt jag omedelbart mina löparskor och begav mig ut i de djupa skogarna för en joggingrunda. Jag sprang ungefär 6 kilometer, vilket jag med tanke på mitt cirka två månader långa uppehåll från löpningen får betrakta som helt okej! Utmärkt med en portion motion (oavsiktligt rim, hehe!) efter allt detta stillasittande som mitt kontorsjobb föranleder. Visst är det kul att vara där, om än en smula enformigt.