Bla bla bla…

<!– @page { size: 21cm 29.7cm; margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } –>

Det är med ett stråk av glädje, men också av villrådighet, som jag läser att Robert Mugabe och Morgan Tsvangirai tidigare under dagen enades om att inleda förhandlingar i ett försök att sätta punkt för den rådande politiska krisen i Zimbabwe. Uppgörelsen är – förhoppningsvis - ett stort steg på vägen mot stabilitet och ordning i landet. Inte desto mindre skall man komma ihåg att Mugabes löften om bot och bättring vid flera tidigare tillfällen visat sig vara lögner. Således gör man bäst i att ta denna nyhet med en nypa salt. Jag hoppas på det bästa, samtidigt som jag stålsätter jag mig inför det värsta.

Från det ena till det andra: Jag såg nyss Cloverfield. Detta var tvivelsutan den bästa filmen jag har sett på mycket länge. Jag överskattar gärna filmer, målar upp de i vackra kulörer som inte alltid återger filmens verkliga kvalitet, och upplyser ideligen folk i min närhet om att de bara måste se den och den filmen. Hur som helst, när jag säger att ni bara måste se Cloverfield, ja då menar jag det verkligen! Om det inte vore för den sena timmen hade jag förmodligen berättat mer om denna filmupplevelse, men som sagt: Klockan är strax efter ett och jag har således ingen större lust att redogöra för filmen i detalj. Med risk att låta dryg hänvisar jag dig till Google.

Godnatt!

För skrivandets skull.

Inspiration är ett fenomen som jag inte blir riktigt klok på. Ena stunden slår den ned som en blixt från en klar himmel, för att i nästa stund plötsligt försvinna spårlöst från jordens yta. Just nu har jag ingen aning om vad jag ska skriva om, trots att åtskilligt har hänt under de senaste dagarna; jag har varit i skärgården, slagit följe med goda vänner, och så vidare. Det borde alltså finnas massor att återberätta, men sanningen att säga är lusten att skriva nästan obefintlig. I skrivande stund skriver jag enbart för skrivandets skull.

Rolig formulering, förresten, ja den föregående, alltså.

Nåväl. På fredag bär det i sedvanlig ordning av till Falkenberg där jag har sommarstuga. Resan dit kommer just det här året att te sig annorlunda i mer än ett avseende; dels åker jag dit med tåg, och dels kommer jag att göra ett uppehåll i Göteborg innan jag slutligen anländer till Falkenberg. Jag ska nämligen på en korsert med Thåström. Jag är varken ett fan av honom eller av punk i allmänhet, men min syrra övertalade mig att följa med. Så illa kan det väl inte låta? Eller?

…(Idag är rubriker överflödiga)

Är tillbaka i bloggen efter ett antal veckors uppehåll. Anledningen till min bortovaro var dels min resa till Paris, och dels den till landet. Jag hade faktiskt tid över att blogga dagarna innan jag åkte till landet, men sanningen att säga sket jag i det av den enkla anledningen att jag inte kände för att skriva just då. Nu har emellertid lusten att skriva kommit tillbaka, och därför tänkte jag redogöra för hur de senaste veckorna sett ut med Paris som utgångspunkt.

Paris var en otroligt vacker stad som jag ämnar besöka igen. Vi anlände till Charles De Gaulles flygplats sent på kvällen och när vi äntligen nådde hotellet stöp jag omedelbart i säng. Första dagen var alltså ganska händelselös, om man nu betraktar den där kvällen som en första dag.

Dagen därpå hände däremot åtskilligt. Först vaknade jag och åt frukost, och sedan hade det blivit dags att utforska Paris. Jag blev förvånad – för att inte säga förälskad – av denna vackra stad redan första morgonen. Blotta synen av staden och dess antika gator, som flankerades av mysiga caféer och restauranger, och som sträckte sig till knökfulla torg där marknaderna sålde allt från kaffe till musslor – den synen var överväldigande. För att inte tala om utsikten från Sacre-Coeur där jag råkade befinna mig just som solen kastade sina sista strålar över Paris.

Vackert. Ett ord som staden Paris ger nytt djup.

Självfallet missade jag inte Eiffeltornet, men tyvärr fanns ingen tid att bege sig ända till toppen, så jag stannade på andra etagen. Säga vad man vill om den saken, men utsikten från andra etagen var inte dålig!

I övrigt såg jag Triumfbågen, Louvren och massa annat. På det hela taget var resan perfekt, men det grämer mig att det inte fanns tid att besöka Versailles. Hur som helst tänker jag besöka Paris igen, och förhoppningsvis blir den resan om möjligt ännu bättre!

Jag kom hem till Sverige på kvällen och morgonen därpå bar det iväg till jobbet. På fredagen åkte jag till landet där jag tillbringade en vecka i skärgården i en stuga på en ö som heter Harö. Det var tyvärr mestadels dåligt väder och eftersom TV och dator saknades läste jag för det mesta böcker för att få tiden att gå. Jag avverkade både Låt den rätte komma in och Män som hatar kvinnor – igen!

Nåväl. Nu har skrivarlusten ebbat ut och det har blivit dags att avrunda det här inlägget.

Vi ses!

Farväl Sverige!

Då har det blivit dags att flyga till Paris. Just nu är jag emellertid fortfarande hemma eftersom planet inte lyfter förrän klockan åtta. Här har resfebern satt klorna i hela familjen utom jag, och i huset råder fullständigt kaos. Väskor packas fulla för att sedan packas om, tvättmaskinen går på högvarv för att någon lyckats spilla ned sin tröja med tandkräm, och samtidigt bråkar tio mobilladdare om samma eluttag eftersom allas telefoner har slut på batterier.

Det säger sig självt att situationen är eldfängd.

Emellertid har jag lyckats undkomma detta helvete genom att smita ut till mitt rum. Min väska är strängt taget redan färdigpackad och därför kan jag också unna mig lite tid framför datorn.

Gissningsvis återkommer jag med mer detaljerad information om resan när jag kommit hem till Sverige igen om sisådär fem dagar.

Oordning i mer än ett avseende

<!– @page { size: 21cm 29.7cm; margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } –>

Min vana trogen tänker jag ta det lugnt ikväll. Imorgon är det som sagt arbete som gäller, vilket är ett helt legitimt skäl att just ta det lugnt. Lägg till det att min ondskefulla mamma tidigare denna afton tvingade mig att städa mitt rum, trots att det är sommarlov! Under sommarlovet borde faktiskt jag och andra ungdomar på egen hand kunna bestämma vad vi vill befatta oss med. Sommarlovet är ungdomens tid då glädje och gemenskap skall vara ledstjärnan för hur vi lever våra liv, där inte ens våra mammor eller pappor skall kunna ingripa.

Men eftersom det är sant att de vuxna åtminstone i de flesta fallen vet bäst så kanske man borde lyssna på dem… Ibland i alla fall, förutom när de fördömer alkoholkonsumtionen hos ungdomar.

Förresten har jag som ni kanske märker låtit bloggen genomgå en skönhetsoperation. Det var på tiden; den förra layouten hade ju präglat bloggen ända sedan dess födelse. En annan sak som jag stundtals upplever störande är att jag hela tiden växlar mellan olika textstilar i mina inlägg. Men det orkar jag inte göra någonting åt, och visar ånyo upp min likgiltighet genom att använda fonten Trebuchet MS.

Bloggens hittills tråkigaste inlägg.

<!– @page { size: 21cm 29.7cm; margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } –>

Jag har länge haft svårt för ljudböcker av det enkla skälet att de för en berättelse framåt tillräckligt långsamt för att tankarna skall flyga iväg till annat. När man kommer på sig själv koncentrerad på annat än att lyssna till berättelsen tvingas man spola tillbaka vilket är såväl omständligt som förargligt.

Nuförtiden när jag läser en bok sker detta med sådan fart att tankarna hela tiden är fästa vid berättelsen. Om jag inte misstar mig jobbar hjärnan betydligt bättre vid läshastigheter över 400 ord i minuten, vilket kan ställas i förhållande till den genomsnittliga läshastigheten med omkring 250 ord i minuten . Jag skulle gissa att jag själv läser något mer än 400 ord i minuten.

Nåväl. Igår laddade jag ned två ljudböcker som jag till min förvåning verkligen gillar att lyssna på. Dessa är Jan Guillous ”Fienden inom oss” och Fjodor Dostojevskijs ”Spelaren”. Jan Guillous böcker är jag naturligtvis bekant med sedan tidigare, men vad beträffar Dostojevskij vet jag inte mycket mer än att han betraktas som en av de största författarna genom litteraturens historia, samt att hans världsberömda verk ”Brott och straff” tydligen ger ordet ”tegelsten” en ny dimension.

Således lär jag i sällskap med min mp3-spelare tillbringa åtskilliga timmar i hammocken denna sommar.

Imorgon blir det att stiga upp vid halv sju för att åka in till jobbet där jag befattar mig med världens förmodligen tråkigaste arbetsuppgifter, vilket innefattar sådant som att skriva in olika företag i kundregistret.

Men hur som helst skall man inte klaga! Ett jobb är ett jobb och en inkomst är en inkomst – det skall man inte glömma bort.

Vi ses!

Stockholm i mitt hjärta för all del, men allsång? Nja…

<!– @page { size: 21cm 29.7cm; margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } –>

Efter att ha jobbat stenhårt de senaste två dagarna har jag gjort mig förtjänt av en dags ledighet. Imorgon skall jag sova till halv tio, vilket kanske kan tyckas ganska tidigt ur en tonårings synvinkel. Men för en annan blir det en ordentlig sovmorgon eftersom jag nuförtiden, på grund av jobbet, är så illa tvungen att stiga upp vid halv sju-tiden varje morgon!

Och efter morgondagen återstår enbart torsdag och fredag innan denna arbetsvecka når sitt slut. I helgen bär det sedan av till Paris med familjen, och det skall naturligtvis bli ett sant nöje att se vad denna storstad har att bjuda på. Om jag inte misstar mig har Paris ett mycket gott rykte om sig som en av världens mest ansedda gourmetstäder, vilket ju passar mig alldeles utmärkt.

Att det var allsångspremiär tidigare denna afton missade nog ingen; massmedia har jagat upp sig som galningar inför detta. Men själv missade jag däremot själva sändningen, vilket visserligen var tråkigt men knappast mer än så. Till skillnad från hundratusentals andra svenskar som bokstavligt talat sitter klistrade framför TV:n när Anders Lundin dyker upp i rutan på tisdagar, är jag öppen för andra aktiviteter. Det var synd att missa the one and only premier, dock.

Otippat.

Otippat var att jag denna kväll tog familjens hemmabio till användning för att se en film, samt att jag nu skriver mitt andra inlägg i bloggen för idag.

Jag såg 28 Days Later, som utgår ifrån ett tema som jag tror att de allra flesta känner igen sedan tidigare: ett virus sprider sig och förvandlar majoriteten av människor till zombieliknande varelser som i sin tur livnär sig på fåtalet friska människor. Det är precis lika spännande och löjligt som det låter! Filmen för tankarna till en bok som jag läste förra sommaren, nämligen Pestens Tid av Stephen King, vilken man för övrigt måste ha läst!

På tal om böcker: Just nu läser jag 1984 av George Orwell. En tänkvärd berättelse som känns högaktuell i och med den omstridda FRA-lagen. I boken beskrivs till och med så kallade telescreens, vars uppgift är att hålla medborgarna under ständig bevakning. Det är svårt att inte dra paralleller till FRA-lagen. Jag återkommer kanske senare med en kortare bokrecension.

Vet ni förresten vad bokrecensioner får mig att tänka på? Jo, skolan så klart! Det är verkligen obeskrivligt skönt att ha sommarlov, låt vara att jag måste jobba de två närmsta veckorna; jag har nämligen sommarjobb! Till skillnad från tusentals andra ungdomar fick jag mitt jobb av en ren slump och utan minsta ansträngning. Snacka om tur!

Vi ses och hörs!

Hemma efter en oväntat trevlig midsommar.

I brist på annat tillbringades gårdagens midsommarafton på landet. Jag håller med om att det har en dålig klang, men det var faktiskt inte alls så tråkigt som jag befarade. I själva verket var det en riktigt bra dag som i sedvanlig ordning firades med mängder av sill och potatis.

Och mot kvällen satt jag bänkad framför TV:n när Kroatien mötte Turkiet i vad som visade sig bli EM:s hittills mest spännande match. När turkarna i sista minuten lyckades kvittera slog hjärtat dubbelslag, och när de senare vann straffläggningen blev jag alldeles till mig. Gårdagens match var helt enkelt fotboll i dess rätta form.

Idag har inget särskilt hänt, med undantag av min bussresa hem från landet. Det dröjde en hel timme innan jag kom fram till Åkersberga, men tiden fördrevs med min mobil och resan blev relativt smärtfri.

Och sedan dess har jag suttit klistrad framför datorn. Snart är klockan halv sju och det är god tid att laga någon form av middag. Eller ”laga” kanske är fel ord, med tanke på att kvällens middag endast fordrar en ugn. Jag har nämligen en iordninggjord, nedfryst pizza i frysen.

See ya!

Bittert.

Till allas vår förvåning förlorade Sverige kvällens match mot Ryssland, vilket betyder att Europeiska Mästerskapen (EM) är slut för vår del. Säga vad man vill om Ryssland, men klart är att de spelade bättre än vi denna afton. Redan från start märktes det att Sverige låg ett steg bakom ryssarna, vilket ju inte gärna kunde sluta med annat än förlust.

Nåväl. Eftersom sommaren är här vore det onödigt att grotta ner sig i bitterhet när man istället kan njuta av allt gott som livet har att bjuda på särdeles under denna årstid. Imorgon är det ju trots allt midsommar och jag jobbar bara halva dan! Vad kvällen sedan har i beredskap åt mig återstår att se.