I dag råder orättvisa på arbetsmarknaden; om detta är gemene man enig. Denna orättvisa, som uppstått mellan män och kvinnor, tar sig främst uttryck genom löneskillnader. På arbetsplatser i allmänhet och sjukvården i synnerhet är det inte alls ovanligt att kvinnor tjänar lägre än män, trots likvärdig arbetsbörda. För att statuera ett exempel av orättvisa i dess renaste form, låt mig beskriva den rådande situationen inom sjukvården.
Låt oss göra det enkelt för oss genom att dela upp sjukvården i två block, nämligen läkare och sjuksköterskor. Självklart behövs även receptionister och liknande arbetskraft på ett sjukhus, men som du säkert vet – om du någon gång haft vägarna förbi ett sjukhus (vilket jag förutser att du haft) – utgör läkarna och sjuksköterskorna den del av personalen som finns ”där det händer”.
Nu är kanske inte vägen till sjuksköterskeyrket lika knagglig som den till läkaryrket, men den ställer ändå höga krav på motivation. Väl ute i arbetslivet ställs man som sjuksköterska inför tungt arbete som mycket väl tål att jämföras med en läkares. Yrkena emellan är alltså arbetsbördan likvärdig, vilket gör att löneskillnader ter sig ganska underliga, inte sant?
Det är nog inte många som missat den pågående sjukvårdsstrejken som pläderar för höjda löner för sjuksköterskor. Genom att ge gehör åt rådande orättvisor inom sjukvården har denna strejk vunnit allmänhetens sympati och tvingat oss till ett paradigmskifte. Det återstår dock en del frågetecken som måste rätas ut innan en omfattande förändring inom sjukvården är möjlig.
För vem ska egentligen betala sjuksköterskornas lönehöjningar? Tja, om du frågar mig – varför inte sikta in sig på att strama åt landets läkarlöner på ett par tusen var? Ett sådant avdrag skulle inte försämra läkares ekonomiska situation nämnvärt, men däremot förbättra den för många lågavlönade sjuksköterskor, och dessutom förhindra inflation.
Det verkar som om regeringen har något att hämta ur Robin Hood… ta från de rika, ge till de fattiga!
Publicerat av addelicious 