Bla bla bla…

<!– @page { size: 21cm 29.7cm; margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } –>

Det är med ett stråk av glädje, men också av villrådighet, som jag läser att Robert Mugabe och Morgan Tsvangirai tidigare under dagen enades om att inleda förhandlingar i ett försök att sätta punkt för den rådande politiska krisen i Zimbabwe. Uppgörelsen är – förhoppningsvis – ett stort steg på vägen mot stabilitet och ordning i landet. Inte desto mindre skall man komma ihåg att Mugabes löften om bot och bättring vid flera tidigare tillfällen visat sig vara lögner. Således gör man bäst i att ta denna nyhet med en nypa salt. Jag hoppas på det bästa, samtidigt som jag stålsätter jag mig inför det värsta.

Från det ena till det andra: Jag såg nyss Cloverfield. Detta var tvivelsutan den bästa filmen jag har sett på mycket länge. Jag överskattar gärna filmer, målar upp de i vackra kulörer som inte alltid återger filmens verkliga kvalitet, och upplyser ideligen folk i min närhet om att de bara måste se den och den filmen. Hur som helst, när jag säger att ni bara måste se Cloverfield, ja då menar jag det verkligen! Om det inte vore för den sena timmen hade jag förmodligen berättat mer om denna filmupplevelse, men som sagt: Klockan är strax efter ett och jag har således ingen större lust att redogöra för filmen i detalj. Med risk att låta dryg hänvisar jag dig till Google.

Godnatt!

För skrivandets skull.

Inspiration är ett fenomen som jag inte blir riktigt klok på. Ena stunden slår den ned som en blixt från en klar himmel, för att i nästa stund plötsligt försvinna spårlöst från jordens yta. Just nu har jag ingen aning om vad jag ska skriva om, trots att åtskilligt har hänt under de senaste dagarna; jag har varit i skärgården, slagit följe med goda vänner, och så vidare. Det borde alltså finnas massor att återberätta, men sanningen att säga är lusten att skriva nästan obefintlig. I skrivande stund skriver jag enbart för skrivandets skull.

Rolig formulering, förresten, ja den föregående, alltså.

Nåväl. På fredag bär det i sedvanlig ordning av till Falkenberg där jag har sommarstuga. Resan dit kommer just det här året att te sig annorlunda i mer än ett avseende; dels åker jag dit med tåg, och dels kommer jag att göra ett uppehåll i Göteborg innan jag slutligen anländer till Falkenberg. Jag ska nämligen på en korsert med Thåström. Jag är varken ett fan av honom eller av punk i allmänhet, men min syrra övertalade mig att följa med. Så illa kan det väl inte låta? Eller?

…(Idag är rubriker överflödiga)

Är tillbaka i bloggen efter ett antal veckors uppehåll. Anledningen till min bortovaro var dels min resa till Paris, och dels den till landet. Jag hade faktiskt tid över att blogga dagarna innan jag åkte till landet, men sanningen att säga sket jag i det av den enkla anledningen att jag inte kände för att skriva just då. Nu har emellertid lusten att skriva kommit tillbaka, och därför tänkte jag redogöra för hur de senaste veckorna sett ut med Paris som utgångspunkt.

Paris var en otroligt vacker stad som jag ämnar besöka igen. Vi anlände till Charles De Gaulles flygplats sent på kvällen och när vi äntligen nådde hotellet stöp jag omedelbart i säng. Första dagen var alltså ganska händelselös, om man nu betraktar den där kvällen som en första dag.

Dagen därpå hände däremot åtskilligt. Först vaknade jag och åt frukost, och sedan hade det blivit dags att utforska Paris. Jag blev förvånad – för att inte säga förälskad – av denna vackra stad redan första morgonen. Blotta synen av staden och dess antika gator, som flankerades av mysiga caféer och restauranger, och som sträckte sig till knökfulla torg där marknaderna sålde allt från kaffe till musslor – den synen var överväldigande. För att inte tala om utsikten från Sacre-Coeur där jag råkade befinna mig just som solen kastade sina sista strålar över Paris.

Vackert. Ett ord som staden Paris ger nytt djup.

Självfallet missade jag inte Eiffeltornet, men tyvärr fanns ingen tid att bege sig ända till toppen, så jag stannade på andra etagen. Säga vad man vill om den saken, men utsikten från andra etagen var inte dålig!

I övrigt såg jag Triumfbågen, Louvren och massa annat. På det hela taget var resan perfekt, men det grämer mig att det inte fanns tid att besöka Versailles. Hur som helst tänker jag besöka Paris igen, och förhoppningsvis blir den resan om möjligt ännu bättre!

Jag kom hem till Sverige på kvällen och morgonen därpå bar det iväg till jobbet. På fredagen åkte jag till landet där jag tillbringade en vecka i skärgården i en stuga på en ö som heter Harö. Det var tyvärr mestadels dåligt väder och eftersom TV och dator saknades läste jag för det mesta böcker för att få tiden att gå. Jag avverkade både Låt den rätte komma in och Män som hatar kvinnor – igen!

Nåväl. Nu har skrivarlusten ebbat ut och det har blivit dags att avrunda det här inlägget.

Vi ses!