Idag är det söndag och därmed återstår ungefär två veckor av sommarlovet. Vad dessa två veckor skall ägnas åt vet jag inte i dagsläget. Jag förmodar att jag i alla händelser stannar hemma. Sommaren har ju inte precis varit händelselös, så på det viset kan det vara skönt att varva ner ett par veckor på hemmaplan innan skolan tar sin början.
Därför slappar jag just nu och ägnar mig åt sådant som är fullkomligt olämpligt att ägna sig åt när skolan väl sätter igång, nämligen datorspel! Jag lirar ett tämligen uråldrigt spel, Project IGI heter det, där spelaren åtar sig rollen som en välutbildad agent (läs: mördarmaskin) som får i uppdrag att med alla till buds stående medel gripa en rysk storskurk. Till det kommer självfallet bomber, granater, blod och annat av intresse. Jag drar mig till minnes att jag och en mycket god vän under en period av vår barndom spelade just detta datorspel ideligen. Således är det med ett stråk av nostalgi som jag utforskar varje vinkel och vrå av de banor som spelet består av.
Apropå bomber och granater – det är krig i Georgien! Aj aj aj… Jag hoppas innerligt att konflikten bringas till en lösning fortast möjligt. Av allt att döma är bollen på ryssarnas planhalva. Deras anseende är redan fläckat då mycket av ansvaret för den upptrappade konflikten vilar tungt på deras axlar.
Det finns all anledning att dryfta frågan igen vid ett senare tillfälle här i bloggen. Situationen i och omkring Kaukasus är synbarligen mycket eldfängd; vi kan tala om en krutdurk som riskerar att explodera när som helst, om den nu inte redan har gjort det, vill säga. Mycket tyder dessvärre på att så är fallet.
Kom över den här SvD-artikeln nyss: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1259667.svd. Den påvisar hur lätt det är att missbedöma situationen på Balkan. Kosovos självständighetsförklaring tycks nämligen vara ett av skälen varför delar av Georgien försöker göra detsamma.
Förresten, jag har startat en ny blogg som i ett avseende är helt olik denna. På den nya bloggen tillgriper jag nämligen inte det svenska, utan det engelska, språket som instrument för att framföra mina tankar. Varför begränsa sig till svenskan när man genom det engelska språket kan nå ut till betydligt fler människor? Dessutom sker all undervisning i min klass på engelska (utom svenskalektioner, förstås (duh?)), vilket gör att jag vid det här laget upplever det språket som alldeles naturligt.
Den bloggen hittar du på yakrusux.wordpress.com.
Klockan är tolv just nu och kanske har det för min del blivit dags för en kopp te? 
