Syftet med min blogg är måhända en aning otydligt. Således ämnar jag medelst detta inlägg släta ut de frågetecken som möjligen har uppstått gällande min blogg.
Värt och viktigt att lyfta fram är att det finns två syften med min blogg, varav det ena möjligen går stick i stäv med de syften som andra skribenter har med sina bloggar.
Det främsta skälet att jag bloggar är nämligen att jag ständigt aspirerar på att vässa mina språkkunskaper. Språk har så länge jag kan minnas fascinerat mig, och av någon obekant anledning har det alltid funnits en drivkraft inom mig att upptäcka nya metoder att bruka språket. För mig handlar det om att kunna förmedla tankar på så vis att läsaren utan svårigheter får grepp om exakt det man vill komma fram till.
Nästa skäl är mycket enkelt och delas nog av de flesta bloggare. Det har att göra med allas vårt behov av att släppa ut de tankar som ständigt och jämt ligger och maler i våra bakhuvuden. I likhet med magen är huvudet inget stort tomrum som kan proppas fullt av saker i all oändlighet. I sinom tid måste allting ut. Som ändtarmen är för magen, är bloggen för mitt huvud, om du ursäktar min vulgaritet.
Emellanåt slår det mig hur få av alla dessa bloggar som i egentlig mening kan betraktas som välskrivna. Visserligen finns en del bloggar som är alldeles fantastiska ur språklig synvinkel, men av egna erfarenheter verkar de belysa genomgående samhällsfrågor. Följaktligen är ett av målen med mitt skrivande att skapa en blogg som behandlar såväl personliga som samhälleliga frågor, men som samtidigt förblir välskriven och vass från ett språkligt perspektiv. Det är målet – att såväl svårtflörtade fjortisar som kritiska politikernördar och konservativa svenskalärare skall kunna samlas runt denna blogg och läsa den med stort nöje. (Okej, stryk fjortisar – sådana människor har jag inte mycket till övers för.) Det skall emellertid inte glömmas att jag först och främst skriver för mig själv. Om en massa människor sedan läser, kanske till på köpet gillar, bloggen får det allenast betraktas som ett plus.
Hittills har jag visserligen inte behandlat politiska ämnen i den utsträckning jag verkligen vill. Jag har inget egentligt svar på varför är det förhåller sig så, möjligen vågar jag inte basunera ut mina åsikter om världsliga frågor i rädsla för att någon superinsatt samhällsvetare skall rikta udden mot mig och hugga till. Inte desto mindre betraktar jag mig själv som en tämligen allmänbildad person, och jag är övertygad om att jag har större kunskaper när det gäller politik än en lejonpart av dagens ungdomar. Men trots det känner jag mig för liten för att uttala mig om världen. Till råga på allt har jag under lång tid befunnit mig i ett tillstånd av ideologisk förvirring. När jag först blev politiskt intresserad var jag nämligen till en början socialdemokrat. Därefter blev jag moderat. Sedan blev jag åter socialdemokrat, innan jag slutligen anslöt mig till liberalismen (då kan ni säkert räkna ut vilket parti jag röstar på).
Men vänta ni bara tills jag har slutfört IB. Då jävlar ska ni få se på knivskarpa analyser från min sida, det vill jag lova!
